Bortom sockrade gelehjärtan


Igår, på alla hjärtans dag, gladdes jag över ett par saker. På universitetet hörde jag studenter som talade engelska och franska samt något afrikanskt språk som jag ej kan placera. På eftermiddagen satt jag på stiftsbiblioteket inne i stan och pluggade, och där hörde jag både holländska och spanska. När jag satt i bibliotekets cafeteria och väntade på min vän Muharrem så klistrades mina ögon fast vid ett litet barn med asiatiskt utseende med tillhörande blonda föräldrar som satt och jollrade...(barnet alltså, inte föräldrarna)

Allt detta gjorde mig så otroligt glad, inte för att jag behöver fräscha upp mina språkkunskaper eller för att min biologiska klocka har börjat att göra sig påmind. Det är helt enkelt underbart att vi lever i en tid där vi dagligen möter så många kulturer och spännande människor. De flesta ser endast problemen som kan uppstå när främmande kulturer och tankesätt ställs mot varandra.

Jag tror inte att vi riktigt förstår vilken möjlighet detta innebär för oss! Det är en chans som få människor haft i vår historia och det vore så otroligt korkat om vi inte tar till vara de möljigheter som detta ger!